Farmors kukhår

Jag har sagt det förr oh jag kommer säga det igen, för det ärett av livets faktum har jag märkt; ibland vet man inte om man ska skratta eller  gråta.

I många fall blir det en blandning. '

En kompis farmor hade dött och min vän var den enda i familjen som brytt sig om farmor, så det föll på henne att ta hand om tantens saker, lägenheten hon lämnade efter sig.

Jag följde med som moraliskt stöd och bärhjälp, det var mycket saker som skulle packas iväg.

Det var allt det vanliga bråtet och det mesta tänkte min kompis skänka till välgörenhet, hon hade vad hon behövde själv och är ingen vän av prylar.

Men sen blev det intressant.

I ett skåp med porslin, på översta hyllan så att man knappt såg att den, fanns an samling. Små guldramar i miniatyr, alla var märkta med ett mansnamn och ett datum, och vad som var inramat var en liten tofs av vad som såg ut att vara stålull, når krulligt.

Men vi kom på samtidigt vad det egentligen var och utbrast unisont KUKHÅR!

För jo, det verkade som att Framor katalogiserat sina erövringar genom livet, minnen av heta knull i finrummet.

Och det blev bättre, det fanns två kvinnonamn också i samlingen, så Farmor hade verkligen levt livet.